Skip to content
Ursprungligen publicerad 2008-11-12.
När en ny organisation eller ett parti
bildas kan det i inledningsskedet vara en stor tillströmning av rekryter
som tycker att det är spännande när det händer någonting ”nytt”.
Nybildningar bidrar också ofta till att locka till sig individer som för
egna syften jagar ledarpositioner och söker social grupptillhörighet.
Stora visioner om kommande succéer, drömmar om storslagna resultat
utmärker den tidiga entusiasmen. Efter ett tag kommer känslorna att
stabilisera sig när verkligheten för att åstadkomma minsta lilla innebär
disciplin och hårt arbete som inte alltid är direkt ”roligt”. Den
kräver likaså plikttrogenhet och konsekvens, begrepp som den moderna
människan har svårt att förstå sig på.
Nationell kamp är ingen individuell hobbyNär det kommer till den enskilde som tidigare stod bland den jublande publiken och fick utlopp för sina euforiska känslor, visar det sig att många inte duger bättre till än att vara passiva åskådare och
Ursprungligen publicerad på Nordfront.se.
Frågan om anonymitet kom nyligen indirekt upp i Nordfront-läsarnas Telegram-chatt, då en debatt kring maskering i samband med politiskt utåtriktad verksamhet uppstod.
Anonymitetsfrågan är en intressant fråga med många nyanser och förtjänar därför att benas ut i en artikel.
Denna, liksom resterande bilder i artikeln är från Motståndsrörelsens blixtdemonstration i Uppsala i september.
Vikten av att respektera andras anonymitet
Det är idag ofta mer kontroversiellt att ”komma ut” som nationalist än som homosexuell. Jag tror att det var i en artikel på Nationell.nu som den både komiska och tragiska poängen gjordes för många år sedan.
Anledningen till att det är kontroversiellt att vara nationalist är att vi är revolutionärer och dissidenter i dagens samhälle. Om man tittar på någon dokumentär eller dyster spelfilm som skildrar övervakningen och det politiska förtrycket i de gamla kommuniststaterna kommer man som nationalist se extr
Idag råder en klanderkultur. Jag har skrivit artiklar som berört detta förr, framförallt i artikeln Det är ett problem att alla har (fel) åsikter om allting och jag skrev då att det skulle kunna författas en hel bok om problematiken, kanske skulle denna artikel kunna ses som kapitel två.
Alla ska idag ha en egen åsikt om precis allt som sker och man ska hellre kritisera än att följa – ja, förutsatt att det inte är den av etablissemanget, påstådda enda sanningen som sprids, för den ska givetvis följas dogmatiskt. Bland personer som vaknat och kastat detta ok blir dock i många fall bara kritiken kvar – man ersätter inte kulturmarxismen med något nytt att lojalt följa.
Det är en del av det liberalistiska giftet som satt klorna i vårt folk – individen och jaget har blivit viktigare än vi:et och kollektivet. Då givetvis måste man också ha egna benhårda åsikter om allt och kan inte kompromissa. Varför tro att någon annan kommit på bättre idéer än jag själv som är störst av de stora
Hej Emma! Kan du berätta för läsarna om vem du är?
Jag är aktivist och fyrabarnsmor på 36 år. Nyligen gift och boende på en gård i södra Dalarna. Jag har varit aktiv i Nordiska motståndsrörelsen sedan våren 2013, och började då i Stockholm. När jag inte har fullt upp med barn eller organisationen så gillar jag skogen och träning.
Hur fann du nationalsocialismen och vad fick dig att ansluta dig till kampen?
Jag började min politiska resa i Nationaldemokraterna och ansåg mig då vara patriot. Nationalsocialismen växte fram långt senare. Från början var det mest nationella tankar man brottades med, som varför vi inte fick fira nationaldagen i skolan? Varför får vi inte säga att vi älskar vårat land? Varför får inte jag vara stolt över att vara svensk? Men efter många timmar av föreläsningar, dokumentärer, diskussioner och böcker så breddades mitt sinne till att förstå kopplingen mellan situationen i Sverige och de globala händelserna. Jag började min kamp med tanken om att svenska
Nu när ytterligare ett år gått till ända har jag traditionsenligt lagt ganska många timmar på att gå igenom alla Motståndsrörelsens aktiviteter under året, sammanställa statistik och dra slutsatser. Precis som 2020 var 2021 kantat av oproportionerliga Covid 19-restriktioner som åtminstone stundvis satt sin prägel på delar av verksamheten.
2021 har också varit ett år som kommer se ganska annorlunda ut i denna rapport då vi i ganska hög grad frångått basaktivismen, alltså flygblad i brevlådor och klistermärkesuppsättningar och dylikt, för att istället lägga ännu mer tid och energi på att genomföra riktigt, riktigt bra, genomtänkta och välplanerade aktioner. Vi har med det sagt inte, och kommer inte heller överge denna del av verksamheten helt och hållet då det trots allt är ett enkelt sätt att kunna få alla medlemmar att bidra med något till kampen, men vi har de senaste åren mer och mer ändrat fokus och det syns på siffrorna från 2021.
En annan sak som märks av om man känner till
Ursprungligen publicerad 2015-02-02. Finns även att köpa som tryckt skrift hos vår samarbetspartner Greenpilled.com.
Under fredagen stod Fredrik Vejdeland anklagad för ”hets mot folkgrupp” vid Göta Hovrätt i Jönköping. Vejdeland hade som ansvarig utgivare dömts för ”hets mot folkgrupp” för ett antal kommentarer och en artikel.
De kriminaliserade uttrycken var bland annat: ”Leve nationalsocialismen”, ”Leve Hitler”, ”Död åt Zog”, ”Krossa Sion” och ”Adolf Hitler, den störste folkhjälten i modern tid”.
JK:s åklagare Fredrik Ingblad byggde sitt åtal på halmgubbar, ”tolkningsfakta” och andra retoriska knep som han lyckades manipulera tingsrätten med. Ingblad gav sig själv tolkningsföreträde över vad nationalsocialismen står för i syfte att på osakliga grunder övertyga rätten att Nordfront står för rashat, rasförföljelser och utrotning eftersom vi delar samma -ism som andra som påstås ha stått för detta.
När uttrycken nu fick ny prövning vid Hovrätten valde Vejdeland att hålla
Media, politiker och kändisar i Sverige,
ja alltså hela etablissemanget, talar inte allt för sällan om den brist
på ”demokrati” som råder i många andra länder. De pratar fördömande om
totalitära stater och medborgare som inte får tycka och tänka som de
vill, om opposition mot de sittande regimerna som behandlas nesligt och
om polis som med våld slår tillbaka folkliga protester och granskande
journalister. Vi hör det om Ryssland, Syrien, Venezuela, Iran och Kina,
liksom vi hörde det förut om exempelvis Libyen och Irak.
Den här artikeln ska inte redogöra för förhållandena i ovanstående
stater eller överhuvudtaget resonera kring sanningshalten i
etablissemangets rapportering gällande dessa. Istället ska vi titta på
hur läget ser ut i Sverige. Det här landet är nämligen inte i närheten
så frihetligt som systemet vill ge sken av. Dina fri- och rättigheter
som oliktänkande svensk medborgare är rejält decimerade.
De senaste åren har nämligen den svenska yttrandefriheten begr
”Människornas rätt går före statens.
Men om ett folk är underlägset i kampen för sina mänskliga rättigheter,
då har det helt enkelt vid vägningen på ödets våg befunnits för lätt för
lyckan att vidare bestå härpå jorden. Ty det folk, som inte är redo
eller i stånd att strida för sin existens, för detta har den evigt
rättvisa försynen redan bestämt slutet.
Världen är inte till för fega folk.”
Dessa ord från Adolf Hitler förklarar naturprincipen om att endast de som kämpar har rätt till någon rättvisa.
Det var med denna utgångspunkt som NSDAP kastade sig in i en konflikt
med bolsjevikerna, men även mot reaktionen. De tyska
nationalsocialisterna förde en offensiv och aggressiv kamp på bred front
och lyckades nå segern kort sagt genom den enkla anledningen att man
anammade kampen som metod och livsstil. Man gjorde det medvetna valet
att ”strida för sin existens”.
De borgerliga nationalisterna vid den här tiden hade försökt hindra
bolsjevikerna genom att förmedla fakta och
